Träffade Monicka killar i smyg?
Jag ringde upp min mormor i telefonen.
Monicka, svarade hon i luren med en varm röst. Jag ser mig henne sitta i hennes soffa i hennes mysiga lägenhet. Egentligen är hon inte min mormor men det känds som det så jag brukar kalla henne för de, hon är min mammas kusin.

Min mormor var tonåring 1956 och bodde i en fin lägenhet i Borås. Under hennes tid så var det väldigt populärt med en tröja som hette parallello, den var en randig stickad tröja och fanns i alla möjliga färger. Det var även populärt med vida kjolar som var smala vid midjan.De var en grej som alla ville ha. Till det så hade man ”tuperat” hår eller så satt man upp det i en knut, sedan hade man ett par jeans till det.
Det var vardags stilen, men till fest så hade man helt andra kläder på sig, man hade ofta fina klänningar och dom skulle helst vara rutiga.
När dom skulle handla kläder så köpte dom aldrig färdigsydda kläder utan dom köpte tyg och sydde själva för att då var det billigare och köpa tyg och sy egna kläder av det.

Hon hade inga speciella fritidsaktiviteter förutom att gå på disco men då kallades det inte för disco för att då kallades det för skutt. När dom skulle gå på skutt så gick dom oftast till parken och dansade. Monicka var en liten killtjusare kan man säga.
Hon berättar att när dom var ute och gick på torget så fanns det raggare som kunde stanna till och fråga om man ville åka med en vända runt torget och oftast sa hon nej men ibland kanske det kunde komma någon riktigt snygg kille och då satte man sig och åkte med en stund.

Monicka hade både killkompisar och tjejkompisar, när hon var med tjejerna så brukade dom prata om killar och lyssna på musik tillsammans, dom pratade även mycket om framtiden.
Monika brukade inte lyssna på musik så jätte mycket men när hon väl gjorde det så brukade hon lyssna på Elvis som bra populärt då.
En stor grej som hände när Monika var liten var att högertrafiken kom då, och hon berättar
att man sprang fram till fönstret kollade ut när alla bilar bytte sida.

Jag frågar Monicka ”tycker du att det var bättre förr?”. Ja, det tycker jag, svarar Monicka med en suckande röst. Hon berättar att det var mycket bättre förr för att man kunde gå hemifrån utan att behöva låsa huset, man behövde inte heller låsa sin cykel. Det var inte lika mycket våld förr berättar hon. Man kunde t.e.x. lifta med främlingar som är en grej man absolut inte får göra för sina föräldrar idag. Man fick heller inte vara ute för sent på kvällarna. Medans alla ungdomar nuförtiden kommer ibland hem alldeles för sent på kvällarna.

En gång när Monika var ung så fick hon för sig att hon skulle ut en kväll, men det fick man inte förr. Men en kväll så gick hon och hennes kompis upp på kvällen när alla hade gått och lagt sig. Dom gick ner till tv-rummets fönster och hoppade ut därifrån, sedan när dom var nere på marken så stängde dom fönstret igen eftersom det var på nedervåningen.

Sedan så gick dom och träffade Monickas killkompisar som dom var alldeles förtjusta i.
Sedan så var klockan tre och dom skulle hem men när dom kom hem så var fönstret stängt och dom nådde inte upp till fönstret. Så de dom fick göra var att gå till det lilla huset bredvid det stora huset, där bodde Werner.

Werner var då Monickas morbror. Dom knackade på dörren, men det var ingen som öppnade eftersom Werner sov. Dom knackade en bra stund och till slut kom han och öppnade. Han såg förvånad ut när dom berättade deras historia. Werner gav Monicka och hennes kompis ett par nycklar så att dom kom in igen och han lovade att bevara det som en hemlighet.

Det har varit en supertrevlig eftermiddag med Monicka, jag tackar för att hon ville ställa upp på min intervju och så sa jag att vi skulle träffas snart igen.

// Ella Ivarsson