Jag satt i soffan på andra våningen i farmors och farfars hus i Smögen för vi var där över helgen. Jag skulle leta efter farmor för att jag skulle intervjua henne. Så jag reste mig ur soffan och gick ner för trappan och då mötte jag farmor i trappan precis där den svänger så först såg jag henne inte. 

– Hej! Sade jag.
– Hej! Sade hon tillbaka.
– Ska vi ta den där intervjun jag pratade om?
– Ja just det, det var det vi skulle göra.

Vi gick upp och satte oss, jag i fåtöljen och farmor i soffan. Hon frågade lite om vad det skulle handla om medan jag tog fram mitt anteckningsblock, penna och sudd. Efter ett tag började jag med den första frågan.

Min farmor Eva var tonåring i slutet av 50-talet och i början av 60-talet.
Farmor bodde i en liten 1:a i stan när hon var barn med hennes mamma och pappa. Hon berättar att hon sov på en madrass i köket och att hon och hennes mamma alltid plockade bort den under dagen. När hon var 13 14 år så flyttade de till en trerumslägenhet hon sa att hon aldrig hade varit så lycklig som hon var då. ”Jag fick ett eget rum, det var helt fantastisk och så en balkong, det var jätteroligt, jätteroligt va det. Den känslan kommer jag nog ha med mig hela livet .” Berättade farmor som om hon såg rummet framför sig och kände den där fantastiska lyckliga känslan igen.
Eftersom hyran var ganska dyr och farmor och hennes föräldrar hade bott där i några år så tyckte hennes pappa att de skulle bygga sig ett eget litet hus och så blev det. Huset var inte så mycket större än trerumslägenheten för på den tiden kunde man inte låna pengar alls lika lätt från banken som man kan idag, men de hade källare och en egen trädgård också.

Någonting som farmor gärna ville ha var en bandspelare eller kasettradio. När hon började på sitt första jobb så var det första hon sparade till en radio för det hade hon ingen. Hon sa att det var synd att hon inte sparade radion för den var orange och fin. Hon gillade att lyssna på dansmusik som Ann-louise Hansson, Elvis Presley, Beatles och även ABBA.

Farmor tyckte att det var jätteroligt med kläder så hon och hennes mamma gick och köpte tyger tillsammans ibland.
Det som var modernt då var korta vida kjolar som var rosa-vit rutiga eller blå-vit rutiga med ett brett skärp i midjan. Hon hade kanske fem underkjolar och något som var modernt var att ha en underkjol av skumgummi för då blev kjolarna ännu vidare.
Till skolan använde hon inte kjolarna och jeans hade hon inte då utan hennes mamma sydde något som kallades för elastabyxor, de var ganska smala på benen och de var av ett tyg som var lite stretch i och så hade de en hälla under foten. Och det sydde hennes mamma i flera olika färger. Som överdel hade hon bara en vanlig tröja eller en jumper.

När farmor var ung så brukade hennes kompisar träffas och kanske gå på bio eller bara träffas hemma hos någon. Man gick inte på fest på alls samma sätt då som man gör idag, berättar hon.

På en lördagseftermiddag samlades alla hennes tjejkompisar hos en utav dom för att sminka sig och fixa till håret för att sedan gå till parken och dansa. Det började klockan sju men hon brukade alltid vara där lite innan för det blev så mycket folk senare på kvällen, och så var det slut klockan 12. När hon kom hem och föräldrarna sov ville alltid hennes mamma att hon skulle säga till att hon var hemma och då sa hennes mamma: om du är hungrig så finns det en färdig macka i kylskåpet. ”Det är ett härligt minne”, säger farmor med ett leende.

Farmor började spela gitarr när hon var 12 år, hon var med i en grupp som hette ”Stigs gitarrflickor”. Gruppen spelade på lite olika ställen som t.ex ålderdomshem, i parken och på en carnival i Lidköping och då stod de på ett lastbilsflak.
Hon började även spela handboll i Lidköpings handbollsklubb som hette Linne när hon var 17 och det gör ju väldigt många än idag.

Rådhuset brann 1960 och då var farmor 15 år. Farmors pappa var med i brandkåren på fritiden så han var med och släckte branden. Något som hände utomlands var att USA:s president Kennedy blev skjuten på öppen gata när han åkte i sin bil.

Farmor tyckte att det fanns så mycket roligare saker att göra än att läsa läxor så därför ångrar hon att hon inte läste lite mer läxor. Hon säger till mig att även om jag inte tycker att det är kul att läsa läxor så är det väldigt viktigt.
Hon tycker också att vi ungdomar ska vara ödmjuka och ta hänsyn mot varandra och även mot våra föräldrar.
När vi blir lite äldre och kanske går på någon fest så tycker farmor och som även jag håller med om att vi ska vara försiktiga och t.ex aldrig tacka ja till en skjuts hem om vi inte känner personen.

//Tilda Stenberg