RudenNytt

7d:s skoltidningsblogg med rapporter från när och fjärran

Författare: tilda7d1

Har du hört talas om korv med bröd-semlan?

Vi har varit på stan och i skolan och frågat ett antal personer om de har ätit några semlor. Det var 95% som ätit semlor även om fettisdagen inte var för än om en vecka och 5% som inte hade ätit någon semla. Det finns många olika sorters semlor som t.ex ”mufflan”som gjorde entré i år, ”Nutellasemla”som blev populär 2016, ”korv med bröd-semlan” som man kom på 2017 och ”prisessemlan” som blev en populär typ i Sverige under denna vår.

Semlan är ett traditionellt bakverk i Sverige speciellt under fettisdagen då vi äter 5 miljoner.
Varför heter semlan just ”semla”? Semla kommer från det latinska ordet ”simila” som betyder ”det finaste mjölet”.
Den vanligaste semlan är gjord av vetemjöl, mjölk, socker, smör, jäst och kardemumma. Locket skärs eller klipps i en trekantig form. I Bullen läggs eller spritsas mandelmassa och på mandelmassan spritsas en ring av grädde. Sedan läggs locket på och semlan pudras med florsocker. Ursprungligen bakades semlan som allt annat bröd utan några kryddor. Men efter hand gjordes dock semlan allt smakrikare. Under 1500-talet började man göra hål i semlan och fyllde den med grädde eller kokade ihop grädden med smör, men nu brukar vi fylla semlan med mandelmassa, sylt, choklad eller vanilj. Semlan har en lång historia och efter många olika recept har semlan funnits långt före den tid då kristendomen kommit till Sverige och den är fortfarande populär.
Man äter liknade semlor i Skandinavien, Finland och i Baltikum. En semla kan även kallas för fastlagsbulle, fettisdagsbulle och hetvägg.

Foto: Moa Andersson

Fler bussar till oss på landet

Jag tycker att det borde gå bussar dit jag går på lite oftare. För nu går det en på morgonen och en lite senare på eftermiddagen. Majåkersbussen t.ex går flera gånger i timmen men det brukar inte vara så många personer på bussen. Min buss däremot (134 Järpås) burkar alltid vara ganska full, så istället för att slösa bensin på en tom buss kan man använda lite utav det till min buss så att den iallafall går en gång mer på eftermiddagen.

Om jag slutar tidigt så åker jag med en buss som går till Kvänum och då går jag av vid Saleby och från Saleby och hem måste jag åka bil och det är ju inte bra för miljön.
Om jag nu skulle missa den bussen så måste jag vänta i 1timme och 30 minuter till min buss kommer.

Så ännu en gång så tycker jag att det borde gå fler bussar till oss på landet.

//Tilda Stenberg

Lyckan över ett eget rum

Jag satt i soffan på andra våningen i farmors och farfars hus i Smögen för vi var där över helgen. Jag skulle leta efter farmor för att jag skulle intervjua henne. Så jag reste mig ur soffan och gick ner för trappan och då mötte jag farmor i trappan precis där den svänger så först såg jag henne inte. 

– Hej! Sade jag.
– Hej! Sade hon tillbaka.
– Ska vi ta den där intervjun jag pratade om?
– Ja just det, det var det vi skulle göra.

Vi gick upp och satte oss, jag i fåtöljen och farmor i soffan. Hon frågade lite om vad det skulle handla om medan jag tog fram mitt anteckningsblock, penna och sudd. Efter ett tag började jag med den första frågan.

Min farmor Eva var tonåring i slutet av 50-talet och i början av 60-talet.
Farmor bodde i en liten 1:a i stan när hon var barn med hennes mamma och pappa. Hon berättar att hon sov på en madrass i köket och att hon och hennes mamma alltid plockade bort den under dagen. När hon var 13 14 år så flyttade de till en trerumslägenhet hon sa att hon aldrig hade varit så lycklig som hon var då. ”Jag fick ett eget rum, det var helt fantastisk och så en balkong, det var jätteroligt, jätteroligt va det. Den känslan kommer jag nog ha med mig hela livet .” Berättade farmor som om hon såg rummet framför sig och kände den där fantastiska lyckliga känslan igen.
Eftersom hyran var ganska dyr och farmor och hennes föräldrar hade bott där i några år så tyckte hennes pappa att de skulle bygga sig ett eget litet hus och så blev det. Huset var inte så mycket större än trerumslägenheten för på den tiden kunde man inte låna pengar alls lika lätt från banken som man kan idag, men de hade källare och en egen trädgård också.

Någonting som farmor gärna ville ha var en bandspelare eller kasettradio. När hon började på sitt första jobb så var det första hon sparade till en radio för det hade hon ingen. Hon sa att det var synd att hon inte sparade radion för den var orange och fin. Hon gillade att lyssna på dansmusik som Ann-louise Hansson, Elvis Presley, Beatles och även ABBA.

Farmor tyckte att det var jätteroligt med kläder så hon och hennes mamma gick och köpte tyger tillsammans ibland.
Det som var modernt då var korta vida kjolar som var rosa-vit rutiga eller blå-vit rutiga med ett brett skärp i midjan. Hon hade kanske fem underkjolar och något som var modernt var att ha en underkjol av skumgummi för då blev kjolarna ännu vidare.
Till skolan använde hon inte kjolarna och jeans hade hon inte då utan hennes mamma sydde något som kallades för elastabyxor, de var ganska smala på benen och de var av ett tyg som var lite stretch i och så hade de en hälla under foten. Och det sydde hennes mamma i flera olika färger. Som överdel hade hon bara en vanlig tröja eller en jumper.

När farmor var ung så brukade hennes kompisar träffas och kanske gå på bio eller bara träffas hemma hos någon. Man gick inte på fest på alls samma sätt då som man gör idag, berättar hon.

På en lördagseftermiddag samlades alla hennes tjejkompisar hos en utav dom för att sminka sig och fixa till håret för att sedan gå till parken och dansa. Det började klockan sju men hon brukade alltid vara där lite innan för det blev så mycket folk senare på kvällen, och så var det slut klockan 12. När hon kom hem och föräldrarna sov ville alltid hennes mamma att hon skulle säga till att hon var hemma och då sa hennes mamma: om du är hungrig så finns det en färdig macka i kylskåpet. ”Det är ett härligt minne”, säger farmor med ett leende.

Farmor började spela gitarr när hon var 12 år, hon var med i en grupp som hette ”Stigs gitarrflickor”. Gruppen spelade på lite olika ställen som t.ex ålderdomshem, i parken och på en carnival i Lidköping och då stod de på ett lastbilsflak.
Hon började även spela handboll i Lidköpings handbollsklubb som hette Linne när hon var 17 och det gör ju väldigt många än idag.

Rådhuset brann 1960 och då var farmor 15 år. Farmors pappa var med i brandkåren på fritiden så han var med och släckte branden. Något som hände utomlands var att USA:s president Kennedy blev skjuten på öppen gata när han åkte i sin bil.

Farmor tyckte att det fanns så mycket roligare saker att göra än att läsa läxor så därför ångrar hon att hon inte läste lite mer läxor. Hon säger till mig att även om jag inte tycker att det är kul att läsa läxor så är det väldigt viktigt.
Hon tycker också att vi ungdomar ska vara ödmjuka och ta hänsyn mot varandra och även mot våra föräldrar.
När vi blir lite äldre och kanske går på någon fest så tycker farmor och som även jag håller med om att vi ska vara försiktiga och t.ex aldrig tacka ja till en skjuts hem om vi inte känner personen.

//Tilda Stenberg

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén